---

Det gamla köket förtjänar sitt eget avsnitt. Ibland kan man ju undra hur irrationell människan kan vara. När vi hittade Vilhelmsdal hade vi ju letat hus i flera månader. Vårt eget ställe var sålt, med spikat avträdesdatum. Men vi hittade ingenting som helt passade oss båda.

Vår nya bostad skulle ha en historia. Man skulle kunna läsa av lager på lager av människors verksamhet och förhoppningar i huset. Helst utan för mycket spöken i garderoberna. Vidare skulle Bengt lätt kunna ta sig till jobbet i Tyresö, alltså närhet till motorväg var viktigt. Vi behövde minst 4 rum. Mark bodde hemma, han var 20 år, och det måste finnas ett rum för honom. Eftersom vi har 8 barn tillsammans och inte alla dessa hade körkort, än mindre bil, måste det ligga på normalt avstånd till allmänna kommunikationer.

Som om inte de kraven var nog skulle huset vara byggt på husgrund, inte stolpar. Och eftersom vi var vana vid 2500 m2 tom, måste det vara stor tomt till. Allra helst skulle det också finnas kommunalt va dit vi kom.

Vilhelmsdal var objekt nr 16 som vi tittade på. Egentligen hade Anna och jag varit och tittat på ett modernt hus med pool, inte långt från Vilhelmsdal. Huset var jättefint, det var inte mycket som behövde göras, elen utbytt, det låg i ett samhälle, skolan ganska nära. Trakten verkade historisk, men köket var pyttelitet, och planlösningen hopplös. För att inte tala om samhället. Ingen av oss gillade det samhället. Vi hade lite bråttom, men jag sa till Anna att vi skulle slinka in och kolla på det nya objektet jag hittat, där visning skulle vara nästkommande lördag.

Det var tur att Anna var med, för jag höll på att köra fel. samhället tog liksom slut innan det ens hade börjat. Men när vi kom ut i skogen efter 2 min sa Anna, vänd mamma, det här är fel. Vi snirklade oss in i det pyttelilla samhället, fullt av roliga hus, där fantasin retades av flera av dem, och många andra verkligen redan vid första anblicken talade om hur samhället vuxit fram och vilka värderingar som styrt framväxten.

Anna såg direkt när vi var framme. Jag var mer tveksam, men då jag tittade på det kände jag direkt, "där var ju huset vi letat efter". 2 våningar, byggt i äldre stil, med brutet tak. En urgullig glasveranda, med balkong på övervåningen. Stor gräsmatta där bland annat barnbarnet i Annas mage kunde tumla runt, och Tobias studmatta skulle få plats. Ingen pool, men det kunde man ju göra en. Där hade vi grunden för valet av hus.

Som sagt. Vilhelmsdal hade fungerat som sommarbostad de senaste 30 åren. Damen som ägde det började vara till åren kommen, och hon var fullt nöjd med vedspisen som tillägg till oljeeldningen. Där kunde man även laga mat. Då man inte eldade i vedspisen hade hon en liten lös spis, som gick på någon slags lågfas. Den hade två plattor och en liten ugn. Alltså, ingen spis i huset! Det kände ju vi att var prio 1, sätta in en normal spis i huset. Skåpinredningen kände jag igen från något tidigt 60-talsideal, med snedskåp med skjutdörrar, en bänkgöjd som låg på 60 cm, där man fick stå böjd och diska och laga mat. Där den stora beredningsbänken var placerad utmed ena väggen. Köket hade gott om lådor och skåp, och ett bakbord var inbyggt i beredningsbänken, så egentligen hade köket många plus. Men elen var hopplöst dragen. Det gick inte att sätta in en micro, till det fanns inga urtag. Likaså fönsterbelysningarna var bara att glömma. För att inte tala om det där med spis. Elskåpet var inte ens utbyggt för att klara en sådan belastning! Så nog fanns det att göra alltid.

Men det mest värdefulla var den så välbevarade inredningen från det huset var ungt. Här fanns som sagt vedspisen kvar, av märke Näfvekvarn, i norra hörnan stod ett platsbyggt högskåp. Sådana som man byggde in i köken förr i världen. Jag minns att farmor hade ett högskåp, där hon alltid förvarade bland annat KAKFATET. Hade man tur erbjöd farmor alltid att man fick ta en kaka. Då tittade man länge på kakorna, valde sedan den som såg läckrast ut, bet förhoppningsfullt i den, och kände...smaken av hennes cigarrer! Nu skulle vi få ett eget högskåp, men här skulle ingen cigarrdoft förstöra smaken av kakorna!

Vi bestämde oss för att bo in oss, och känna av hur vi skulle göra med huset innan vi satte kofoten i väggarna. Så våren 2006 kände vi att det var dags. Jag var bestämd på 2 punkter. Vedspisen och högskåpet skulle stå kvar. Sedan fick han fria händer. Togigt nog finns det inte en enda heö vägg i det här huset. Byggherren prioriterade ljusinsläpp, så varje vägg har antingen fönster eller dörr. Och vedspisen står i ena hörnet och högskåpet i det andra. Den gamla utrustningen revs utan problem. Och eftersom det var så många dyra lösningar som måste göras så valde vi att köpa begagnade skåp, som man med tiden kan byta luckorna på.

I högsåpet, och under masoniten i hela köket fanns den gamla fina pärlsponten kvar. Förhoppningen var att kunna behålla den, men vi insåg snart att väggarna var så pass dåligt islolerade att det skulle bli alldeles för kallt att spara på den. Likså golvet under mattan var av trä, men det skulle bli alldeles för kallt att använda det, så det blev att lägga ett nytt golv med moderna material. Svårigheterna kom när kökstaket skulle målas. Taket var ett gammalt brädtak, som vi ville ha kvar, och här hade förra ägaren varit framme med plastfärg a la 70-tal. När man målade den med moderna metoder rullade den gamla färgen ihop sig. Som väl är har vi en målare i byn som kunde ge oss goda råd gällande färgval. Kökets andra utmaning kom när vattnet skulle anslutas till de gamla rören. I dagen läge frågar man sig varför vi inte gjorde stambyte del 1 redan då, men det gjorde vi inte. Bengt hade jätteproblem innan han lyckades lösa hur han skulle ansluta de nya rören med de gamla, men efter mycket bryderi lyckades han lösa det. Som ersättning för den gamla pärlsponten som vi inte kunde bevara köpte vi ny pärlspont, som vi spikade upp till halva vägglängden, men lät vara kvar furufärgad då det passade bäst så.

Under hela den här tiden hade vi som väl var köket i den övre lägenheten att laga mat och diska i. Hela vår köksutrustning var mer eller mindre nerpackad, vi hade bara det allra nödvändigaste framplockat. Rörigt värre kan man verkligen säga. Det nya köket byggdes efter principen, bevara det gamla, låt huset berätta sin historia, men gör det modernt. Vi ville ha en tapet som antydde något om husets ålder, så efter mycket letande hittade vi Anno 1907, som var svindyr, men den fick det bli. Vi hade fått behålla den gamla ägarens köksmöbel, en 70-talsmodell i furu, med runt bord med iläggsskiva, och 4 runda stolar. Av och till har vi letat efter ny köksmöbel, men aldrig riktigt fastnat för någon. Vid 2010 års renovering hittade vi en underbar köksmöbel, i vitt med 6 stolar, som vi så länge kännt att vi behövde, så då passade jag på att måla den nya panelen vit. Vid 2006 års köksrenovering prioriterade vi inte att köpa en diskmaskin. Det hade vi aldrig haft någon, och vi tyckte inte det fanns plats för någon heller. Däremot ändrade vi oss under 2010, så idag har köket även en diskmaskin, och det är faktiskt jätteskönt.

Vedspisen finns fortfarande kvar, och värmer oss när det är riktigt kallt, och pannan inte längre orkar riktigt som det behövs. Så det vi har skapat nu är ett nytt kök, som berättar en 80 år gammal historia, som vi är jättenöjda med. Ja, inte golvet, där har vi redsan ångrat oss, men det går ju att göra om.