När vi köpte det här underbara gamla huset var det som uppvuxet ur gräsmattan. Åren som sommarbostad med allt äldre ägare hade satt sina spår. Det dröjde inte l'nge förrän vi insåg att gamla hus inte mår bra av att ha gräsmattan intill husgrunden.

V¨r andra sommar här förstod vi att vi måste gräva fram huset. Vi hyrde en minigrävare, och satte oss in i hur man anlägger en grusgång. Tyvärr sammanföll grävarbetet med den värsta torkan. Men man lär sig med tiden. Marken var ju ojämn, så det var inte helt lätt att sitta uppe i grävaren, och träffa rätt varje gång maskinen rörde sig, och man skulle ta nya tag.

Vårt grävarbete sammanföll olyckligtvis med att grannarna i huset intill hade släkten på besök. Den dagen fick de lära sig en hel arsenal av svordomar så länge Bsngt satt vid spakarna. Men Bengt hanterade faktiskt inte grävandet, så jag fick lov att fråga Tobias, då 14 år om inte han kunde tänka sig att gräva vilket han mer än gärna gjorde.

Grävmaskinen var bara hyrd på en dag, så det gällde att utnyttja alla dagens timmar. Det var ju mycket som skulle grävas upp. Men alla år då växtligheten fått härja fritt hade satt sina spår. Gräsmattan genomkrosades av feta rötter från träden utanför tomten som vi fick hugga oss igenom.

I oktober tog vi de sista spadtagen på grusgången. Då hade vi med handkraft flyttat på 50 lass med grässvål med tillhörande undervegetation, rötter, stenar, mossa mm. Vi hade även flyttat 2 ton finkornig sand, packad den med packmaskin, skapat ett fall från huset, så vatten rann brot från huset istället för utmed grunden, och därefter ramat in det hela med trädgårdsslipers, gjort plats för utebelysning under sanden och vidare flyttat 8 ton singels som fick täcka hela grusgången från parkeringen vid uthuset, förbi hela gaveln på huset och ut genom grindarna på andra sidan ingången.