När vi flyttade in hade huset som sagt två hallar. Dels den som synd på bilden, dels den från verandan. Den allra första vintern här var det så kallt att vi stängde av verandan helt, och bara använde den som syns på bilden. Men, som syns på bilden var det trångt i den hallen. Dels var dörren gammal och tunn. Så för att kompensera upp den tunna dörren hade man satt dit en innerdörr. Charmigt ja, men inte särskilt platsbesparande. Dessutom kommer Bengt från källaren på bilden (mitten), och dit är det ytterligare en dörr. Så om man skulle bära in pellets den vägen fick man gå in genom dörren, stänga den, sätta ner säcken, stänga innerdörren, öppna källardörren. Så var det med allt som skulle ner i källaren. Så arbetssamt att vi stängde den ingången, med nedkylning av huset som följd, eftersom verandan bara är charmig sommartid, då den inte är vinterbonad. För att göra saken än värre fanns det en skrubb, som mest var rörig, vilket skapade ett väldigt smalt gångutrymme i den hallen. (Skrubbväggen syns på bilden, bakom Bengts rygg). Så redan första året sa Bengt att han skulle öppna upp och göra en hall av de två huset rymde. Jag trodde vad jag ville om det men det skulle visa sig att det gick.

I kalkylen på tilläggsisoleringen låg att även avlasta ekonomin med pelletsinköp, då den har stigit mycket i pris sedan vi installerade den, och installera en luftluftvärmepump. Men med den knasiga planlösningen var vi uppe värmepump med dubbel insats, kostnad 54000 kronor. Vi visste att det skulle gå att få ner priset, bara man gjorde om lite så, Bengts gamla ide fick ny näring.

Det första som gjordes var att Igor, svärsonen, slog sig igenom den gamla skrubben. Jag höll på att laga mat, och det dånade och skakade så jag trodde hela kåken skulle rasa samman. Stundtals skakade hela kåken, så jag var tvungen att avbryta matlagningen och titta efter vad som höll på att hända. Jag insåg ju att om både tak och övervåning höll på att rasa in skulle jag inte kunna hindra, men det kändes skönare att kunna se i alla fall.

Under arbetets gång kom den allra sötatse lilla nisch fram. Den var 120 cm bred, och ca 30 djup. Där hade tidigare hängt en alldeles perfekt klädhängar, som nu fick skryka på foten. Och jag såg genast hur en fondvägg växte fram i mina tankar kring nischen.

Bildserien visar nischen före och efter. Men dessemellan måste ju Bengt och jag ha våra mentala krig. Han ville inte alls ha en fottapet där, men det struntade jag i. Jag fixade när han var borta, så fick han komma hem och säga vad han ville sedan. När fondväggen var nästan klar kom näst yngste sonen hem med en alldeles underbar liten byrå, som passade så precis i nischen. Märkligt nog, kom den där lilla underbara byrån att lägga grunden för den resterande utformningen av resten av hallen, och alla färgval var givna, bara av en liten byrå. Här kan man också se att planlösningen blivit öppnare, allt har blivit luftigare, och istållet för två hallar, har vi idag en hall i fil. Än så länge är inte hallen hel klar, då jag fortfarande skall slipa fram patineringen av trappan, taket skall sänkas, spottar monteras och nytt golv i grå ek läggas. Men vi är en bra bir på väg. Och de gamla tunna dörrarna, de har fått stryka på foten för mer moderna alternativ i äldre stil.