Bengt, som tycker vi är så gamla ville ha en dusch. Men jag hade stirrat mig blind på syrrans vackra badrum med tassbadkar: Det var ju för bedårande. Bengt klagade och menade att man skall kunna ta sig upp ur det om ett par år också, och skall man behöva bada varje gång, tänk på vattenåtgången (här bevekade han mina ekonomiska instinkter). Men jag gav mig inte. Man kan duscha i ett badkar, man får väl bara anpassa sig...  Vi skulle ju dessutom ha ett stort fönster i badrummet, så det kunde ju bara bli bra, var min tanke. Men så kom ju frågan: var ställa det? Eftersom det ju är snedtak i Robins gamla rum, så fanns ju bara en plats. Under snedtaket.

Den första killen som tittade på en helentreprenad återkom med det något nedslående beskedet att det skulle komma att kosta ca 200 000 kronor att bygga hela badrummet. Det var mer än vi väntat oss, men det var ju viktigt att få kunnigt folk. Dags att fundera lite på hur göra. Den killen löste i alla fall en del i problematiken kring VAR drar vi avloppet. Genom det gamla högskåpet var hans förslag. Hmmm, mitt gamla högskåp, som jag var så glad över att det fanns kvar. Den killen ååterkom aldrig, men han hade sått ett frö. Jag jagade vidare. Pengarna fanns nu, men ingen som kunde göra jobbet. Genom brabyggare.se fick jag kontakt med en rörmokare som var och tittade. Hans ide var att flytta garderoberna vi lagt ner sån möda på att bygga upp för två år sedan, som dessutom står inne i vårt sovrum, och få ingången den vägen. Men då skulle ju Tobias som bor i rummet intill behöva gå genom vårt sovrum vid varje besök...Nej helst inte. Men enligt den iden skulle både Bengt och jag få som vi ville, dusch hörn och tassbadkar. Hmm, nåt att fundera på. Den killen återkom med kostnadsförslag en söndag eftermiddag, då han satt i bilen på motorvägen. 27 000. Då talade vi rördragning, men hans förslag på rödragning passade mig bättre. Utmed yttervägg så vi skonade högskåpet. Vi pratade om försäkringar och han gav mig sitt organisationsnr, och sa att jag kunde kolla hos Trygg hansa. Men de lämmnade inte såna uppgifter, och då kändes det som om han inte hade det slaget av försäkringar. Eftersom säkerheten var det viktigaste slogs den killen ur hågen. Men under processen hade jag kollat med en elfirma om eldragning, så om helentreprenaden sket sig hade jag åtminstone en elektriker.

På Bomässan i april 2010 hade vi träffat på ett företag som hade en alternativ lösning. De byggde badrummet med Fibo Tresboplattor. Enligt dem skulle man inte behöva riva speciellt mycket, utan man kunde använda det material som redan fanns! Det lät ju för bra för att vara sant. I ett sovrum, påpekade vi. Ja det skulle inte vara något problem fick vi till svar. En av dem var hit och tittade, och kom med tips och föslag. Det var i april, det snöade. han hade sin 11-åring med i bilen. Jag föreslog att barnet skulle få komma in, men nej, barnet hade det bättre i bilen, med sin gam boy, eller vad det nu var han spelade.  Där fick barnet sitta den timme det tog för honom att skissa, fundera och komma med förslag. När han återkom med pris, efter påtryckning, sa han 245 000, men 100 000 avgår ju i rotavdrag! Men vänta nu, det här skulle ju vara billigare??? Vi fortsatte leta. Genom Brabyggare fick jag kontakt med ett företag från Norsborg från Huddinge kommun. En kille i 27-årsåldern kom. Tittade, kom med konkreta förslag, verkade kunnig. Återkom med drömpriset på omkring 60 000 kronor, för helentreprenaden. Där skulle vi kunna få bra rabatter på kakel, klinker och övrig inredning. det här lät ju för bra för att vara sant. Han återkom med skriftlig offert, men utan referens till var vi skulle kunna få rabatt, men med 3 olika referenser. Jag tog itu med referenserna en lördag förmiddag. Den första var inte hemma. den andra hade inte anlitat dem själv, men det hade grannen gjort. Och grannen var nöjd. Bara man verkligen kollade att det förstod vad man sa gjorde de ett bra jobb. Oki, lät ju som om det skulle kunna funka, och priset var ju bra... Men, den här mannen bad att få hyscha på sina barn, och när han återkom hade företaget plötsligt utfört ett arbete åt honom. Han hänvisade även vidare till någon annan åt vilken de hade utfört ett arbete. Men jag kände redan nu att jag inte behövde gå vidare. Säkerhet var det ju. Eller skulle vi aldrig få det badrum huset så väl behövde?

Jag kollade med syrran om hennes byggare kanske kände någon han kunde rekomendera i våra trakter. Då hade jag även hunnit med att besöka en Nyköpingsfirma, som absolut ville att jag skulle komma till dem, för att få offterförslag, när det egentligen var de som behövde komma till oss. Vi hade knappt satt oss vid bordet förrän tjejen som tog emot (för killen jag avtalat tid med var hemma med sjukt barn) sa att de borde åka ut till mig istället! Ja, det var ju det jag protesterat då han prompt vill boka tid med mig hos dem! Slutligen kom i alla fall syrrans byggare från Malmköping hit och kollade. Han togs emot av Bengt, som inte varit med under de andra samtalen, och inte heller lyssnade på vad jag kommit fram till att vi skulle ha... men han återkom i alla fall med en offert på 120 000 kronor för själva träarbetet. Då hade jag även fått pris på eldragning på 10-12 000 och en rörfirma som ville ha 56 600 för rörarbetena. Alla offerter ok:ades sista veckan i juni, med byggstart hösten 2010.

Under processens gång funderade jag av och till på om man bara inte skulle lägga ner hela projektet. Det åt energi att ringa runt och bearbeta. Samitidigt satt jag och räknade på tilläggisoleringen, materialåtgång, försökte boka hyrställning, och slutföra det sista pluggandet för terminen. Jag hade fått för mig att läsa klart till Usk från att jobbat som vårdbiträde i ca 20 år. Av och till tänkte jag att vi återtar de gamnla dassen som står kvar sedan Vilhelmsdals glansdagar. se bild ovan.

To be continued. Next part Hur bygga ett badrum

Köket har utvecklats precis som alla andra delar av bostaden. Redan sedan förrförra seklet användes köket både som arbetsplats för husmor, vinterarbetsplats för gårdens män och barn, sovplats för tjänstefolk eller tom för hyresgäster. Köket placerades alltid i norr, av den enkla anledningen att det är minst sol där. Fenomenet kylskåp är ju en relativt modern uppfinning, varför det var viktigt att köket placerades i det minst kalla vädersträcket.

Lantköket var ofta stort, då det skulle rymma en stor familj, pigor och drängar samt även vara sovplats antingen för en del av barnen, eller för gårdens pigor som även hade till uppgift att tända eld i spisen på morgonen. Ju fler som flyttade in till städerna, desto mer kom köken att förändras. Från 1930-talets funkiskök, där man knappt hade ett fönster i köket och bara en smal gång att tillreda maten med en arbetshöjd på omkring 80-85 cm. Detta delvis beroende på att skåpen saknade sockel, men även på att det var lägre än våra skåp är idag.  Här visade sig en framtidstro som antydde att köket inte skulle vara den arbetsplats för matlagning det hittills varit, då man trodde att utvecklingen skulle gå mer mot industriframställt halvfabrikat. Så länge spisen var av vedtyp var dess placering given invid skorstenstocken. Under 1940-talet övergick man till gasspis och ännu längre fram i tiden till elspis. Båda dessa lättade på placeringen av spisen, vilket fick till följd att kökets inredning kom att bli lite friare.

Skåpsinredningen byggdes av massivt trä på plats, sk platsbyggda skåp. I skafferiet byggdes en luftventil in. färgsättningen var ljus. kakel eller plåt användes för att åstadkomma lätt avtorkbara ytor. När vatten drogs in i byggnader, lär man dra rören i väggen, och kranen, från början bara kallt vatten, satt alltid placerad på väggen. Som inbyggd kökslåda fanns även ofta ett bakbord, som lätt kunde dras ut vid bakning, och ställas undan utan att det tog skrymmande plats. Från början (1930-tal) hade man inga överskåp, utan man använde sig av hyllor. Med tiden (1940-50-tal) ändrades köksmodet till överskåp som gick ända upp i taket. detta var rastionellt, då det inte blev vare sig matlagningsfett eller damm på skåpen. Som tidigare nämnts var inredningen byggd av massivt trä, vilket gör att det var hållbart material. Väggarna i köket var oftast klädda av pärlspånt av en mycket kraftigare typ an den spånt vi har idag.

Min farmor, Amanda, var född 1895. Hon var alltså 65 då jag föddes. Farmor var en märklig kvinna. Lång och magen, med en fet cigarr i munnen. Hon rökte Felix Brasil, stora tjocka cigarrer, som luktade starkt av cifarrök. Hela farmor luktade egntligen cigarrök. 

Med tiden har jag insett att farmor inte alls var imponerad av att få två små snorungar i huset intill på sin ålders höst. Troligtvis skrek vi och förde ett himla liv, vilket störde hennes lugna värld, fylld av höns, kor och gäss. När man blev vuxen och farmor gammal upplevde man henne bara som snäll. Förmodligen för att man växt till sig och inte terroriserade henne lika mycket som då man var liten.

Så gissa vilka vibbar jag fick av det gamla platsbyggda högskåpet i det som kom att bli mitt eget kök. Men här finns varken gäss eller cigarrer!

När vi kom hit hade vi en plan på att bygga ett badrum. det är klart, det fanns ju en dusch i källaren men det är lite kyligt att duscha där nere på vintern. Med tiden såg vi även att den duschen kunde inte vara byggt fackmannamässigt, så det kändes riskfyllt för huset att duscha där nere. I markplanet fanns ju även en pytteliten toalett, med bara plats för just wc och ett handfat. Detta var husets enda hygienmöjligheter, och man kan ju fråga sig hur galen man kan bli i ett hus som saknar så mycket komfort. Som en liten parantes kan nämnas att en av killarna som var med och vispade eps-gips till det badrumsgolv vi kom att bygga berättade att vi i Sverige är bortskämda. När vi köper hus ingår det vitvaror, dusch ibland även braskamin med flera bekvämligheter. Han hade rest och arbetat mycket nere i Europa, och där köper man huset med väggar och tak, men inga som helst bekvämligheter. Dem köper man själv. Det här tycker jag mig ha hört något om från vissa länder, även om jag inte minns just vilka.  Jag tänkte genast på oss. Här köper man ett hus, betalar över en miljon kronor för att fåett hus med historia, med goda kommunikationer och leder till Stockholm, med mycket av orginaldelarna kvar, men vare sig sig, egentlig dusch och bara en pyttetoa där alla 3 skall trängas. När vi köpte skissade vi dessutom på att var 4 i huset, då min dåvarande 20-åring kanske skulle flytta med. Men, huset hade ju det gamla högskåpet, vedspisen, den öppna spisen och 3 fungerande kakelugnar...

Så när vi då tog beslut att låna pengar bestämde vi att vi skulle bygga ett badrum. Frågan var bara, var skulle vi bygga det? Det bästa vore i anslutning till den lilla toaletten, men husets planlösning krånglade till det. Då skulle vi tvingas flytta elcentralen, och den hade vi ju kostat på 12 000 kronor för att bygga ut så det gick att ansluta en spis då vi byggde om köket.  Varenda kabel skulle ju behöva dras om i så fall. Återstod övervåningen. Eftersom det funnits ett kök där ända till vi flyttade in så fanns det ju avlopp och vatten uppdraget. Men avloppsröret var för smalt. Då skulle man bara kunna bygga dusch, och vi ville ha toalett också. Tänk att slippa gå ner om man vaknade på natten och behövde gå på toa. Men rören till köket hade bara en omkrets på 70 mm, vi behövde minst 110. Dessutom var ju frågan VAR skulle vi bygga det? I kanten av köket mot yttervägg så vi skulle få ett labyrintartad rum där uppe, eller mot innervägg, så vi kanske inte skulle kunna få in vad som helst i lilla rummet? Lösningen kom när Robin som bodde i lilla rummet flyttade. Där skulle vi bygga badrummet.

Nästa problem blev så, HUR drar man avloppet? Förbi vår sovrumsdörr, så man måste bygga ett trappsteg för att komma in i sovrummet? Man måste ju bygga upp badrumsgolvet för att kunna skapa det "fall" som behövs för att vatten skall rinna åt rätt håll, dvs ner i avloppet. Frågorna var många, och svaren var få.  En annan viktig fråga väcktes i tv:s program "Fuskbygarna". Jag som är så orolig för allting lärde mig vilka fällor jag inte ville fastna i. Jag googlade runt och insåg att jag måste ha någon certifierad enligt "Säker vatten". Och eftersom jag egentligen inte kunde något alls om branchen måste jag ju helst ha någon som tog helentreprenaden. I jakten utvecklades drömmen om BADRUMMET, skrivet i caps locks. Och vi hittade det på Hornbach i Botkyrka, men var skulle vi hitta vår bygare?

När vi flyttade in hade huset som sagt två hallar. Dels den som synd på bilden, dels den från verandan. Den allra första vintern här var det så kallt att vi stängde av verandan helt, och bara använde den som syns på bilden. Men, som syns på bilden var det trångt i den hallen. Dels var dörren gammal och tunn. Så för att kompensera upp den tunna dörren hade man satt dit en innerdörr. Charmigt ja, men inte särskilt platsbesparande. Dessutom kommer Bengt från källaren på bilden (mitten), och dit är det ytterligare en dörr. Så om man skulle bära in pellets den vägen fick man gå in genom dörren, stänga den, sätta ner säcken, stänga innerdörren, öppna källardörren. Så var det med allt som skulle ner i källaren. Så arbetssamt att vi stängde den ingången, med nedkylning av huset som följd, eftersom verandan bara är charmig sommartid, då den inte är vinterbonad. För att göra saken än värre fanns det en skrubb, som mest var rörig, vilket skapade ett väldigt smalt gångutrymme i den hallen. (Skrubbväggen syns på bilden, bakom Bengts rygg). Så redan första året sa Bengt att han skulle öppna upp och göra en hall av de två huset rymde. Jag trodde vad jag ville om det men det skulle visa sig att det gick.

I kalkylen på tilläggsisoleringen låg att även avlasta ekonomin med pelletsinköp, då den har stigit mycket i pris sedan vi installerade den, och installera en luftluftvärmepump. Men med den knasiga planlösningen var vi uppe värmepump med dubbel insats, kostnad 54000 kronor. Vi visste att det skulle gå att få ner priset, bara man gjorde om lite så, Bengts gamla ide fick ny näring.

Det första som gjordes var att Igor, svärsonen, slog sig igenom den gamla skrubben. Jag höll på att laga mat, och det dånade och skakade så jag trodde hela kåken skulle rasa samman. Stundtals skakade hela kåken, så jag var tvungen att avbryta matlagningen och titta efter vad som höll på att hända. Jag insåg ju att om både tak och övervåning höll på att rasa in skulle jag inte kunna hindra, men det kändes skönare att kunna se i alla fall.

Under arbetets gång kom den allra sötatse lilla nisch fram. Den var 120 cm bred, och ca 30 djup. Där hade tidigare hängt en alldeles perfekt klädhängar, som nu fick skryka på foten. Och jag såg genast hur en fondvägg växte fram i mina tankar kring nischen.

Bildserien visar nischen före och efter. Men dessemellan måste ju Bengt och jag ha våra mentala krig. Han ville inte alls ha en fottapet där, men det struntade jag i. Jag fixade när han var borta, så fick han komma hem och säga vad han ville sedan. När fondväggen var nästan klar kom näst yngste sonen hem med en alldeles underbar liten byrå, som passade så precis i nischen. Märkligt nog, kom den där lilla underbara byrån att lägga grunden för den resterande utformningen av resten av hallen, och alla färgval var givna, bara av en liten byrå. Här kan man också se att planlösningen blivit öppnare, allt har blivit luftigare, och istållet för två hallar, har vi idag en hall i fil. Än så länge är inte hallen hel klar, då jag fortfarande skall slipa fram patineringen av trappan, taket skall sänkas, spottar monteras och nytt golv i grå ek läggas. Men vi är en bra bir på väg. Och de gamla tunna dörrarna, de har fått stryka på foten för mer moderna alternativ i äldre stil.

Då Lästringe stationssamhälle planerades rådde en god framtidstro. I landet hade Västra stambanan byggts inder mitten av 1800-talet. Västra stambanan tillkom på statligt initiativ för att förena de båda stora handelsstäderna, Stockholm och Göteborg och förkorta restiden dem emellan, som innan tagit ett par veckor att forcera, efter Göta kanals tillkomst tagit 4 dagar, och nu med tåg kortats till 14 timmar. 1862 stod hela bygget klart och de första tågen rullade hela sträckan.

Det dröjde inte länge innan andra delar av landet insåg fördelarna med tåget och röster började höjas för att bygga en del mellan Järna och Malmö. Men då Västra stambanan nyligen färdigställts till dryga kostnader fanns inga pengar kvar i den staliga kassan att bygga mera järnväg för. Därför kom det att ta flera år av planering och strukturering innan man hade sträckningen och finansieringen klar för Södera stambanan.

Först gällde det att sälja in iden med fördelen av ett utbrett järnvägsnät sill socknarna, föregångarna till kommunerna. Meningen var nämligen att socknarna skulle bära huvudkostnaden. Det här har bidragit till hur banans sträckning ser ut. Trosa till exempel, valde att stå utanför, och järbvägen drogs istället genom Vagnhärad och Västerljung, som vid den här tiden var egna socknar.

Lästringe socken var vid den här tiden en utpräglad jordbruksbygd, dominerad av starka jordägare på Gärdesta. Jordbrukarna i bygden insåg nyttan av ha en järnväg att frakta bland annat spannmål på, varför den delen av sträckningen var given. När det sedan kom till kritan visade det sig att landskapets topografi hade mer att säga i saken, så många privata aktörer har i slutändan varit med och påverkat sträckningen sntingen genom donation av egna medel, eller genom donation av mark som möjligjort järnvägens nuvarande sträckning.

På grund av alla dessa om och men kom järnvägen inte att börja byggas förrän år 1913, och inte att slutföras förrän 1917. Bilden ovan visar vilken framtidstro man hyste till den nya järnvägssträckningen. den visar Lästringe centrumkärna, men hotelet Karlsborg till höger, Lästringe station i mitten, Lästringe handelshus till vänster, och där bakom Lästringe banvaktarstuga. Bilden föreställer en del av anläggandet av stambanan förbi Lästringe,

Idag frågar man sig vem som bodde på hotel i Lästringe, men det har tidgare varit ett sjudande liv i bygden. Tidigare på den här bloggen har jag berättat att Lästringe är en av få platser utmed Södra stanbanan där det är dubbelspår. Detta möjligjorde på sin tid omlastning och  lastning av vagnar, Härifrån kunde man även frakta gods. Än idag finns godsstationsdelen kvar i Lästringe stationshus, som idag ägs av en privatperson. Med tiden kom Runsta mejeri att etableras här. Här tillagades ostar, som vägde upp till 20 kg, som skulle vändas på med handkraft. det var ju inte så mycket som var mekaniserat då som idag.

Bostäderna i Lästringe började byggas från 1913. Husen i centrumkärnan började byggas den tiden. Likaså Tabernaklet, som var en baptiskkyrka som byggdes i utkanten av samhället. Här etablerades den första Kooperationen, konsum är 1915.  Det här visar att det vi idag kallar för Lästringe samhälle etablerades främst för att serva sitt omland. Först från tidigt 1920-tal började egnahemmarna komma och slå ner sina bopålar. Lars Vilhelm var en av dem, byggherren till Vilhelmsdal, dår vi bor idag. En annan byggherre var Anders Andersson, som kom att bli rikskändis på sin tid.

Anders föddes i Västerljungs socken. Där lärde han sig spela fiol av sin farfar. I vuxen ålder tog Anders tjänst i Lästringe. Han fortsatte med sitt fiolspel vid fester och på danser. Anders kom att utveckla en special stråkteknik som gjorde honom till riksspeleman i unga år. Även han beslöt sig för att bygga sitt eget hem, Anderslund i Lästringe. Något år före Lars Vilhelm, men på tomten alldeles intill. I den föörsta byggandsfasen byggdes 12 egnahem av samma form. Det var hus i 2 våningar, med samma grundplan. Taket var brutet enligt tidens ideal. varje hus rymde 2 familjer. Byggherren med familj i nedervåningen, hyresgästen med familj i den övre. För värmens skull satte man in kakelugnar, i vilkas man eldade en eld morgon och kväll. När elden brunnit ner helt stängde man spjället och lät värmen i ugnen hålla skorstensstocken varm. På det viset hade man hela tiden en jämn värme. För att behålla värmen i huset hade man dörrar till varje rum, som stängdes noggrant. Man hade även höga trösklar, allt för att spra på värmen.

Baptistkyrkan berättar en hel del om det ideal som rådde vid tiden för egnahemsuppbyggnaden. Det var ju så att för att få sitt egnahemslån måste man ju vara så pass skötsam att man dels kunde få rekomendationer av sin arbetsgivare, dels hade sparat ihop grundplåten själv. Det här utbildade logeverksamheten, dit de flesta sökte sig för att i genemskapen hålla sig på den rätta vägen. Peppa och stötta varandra skulle vi säga idag. Man kollade helt sonika snett på den som inte var med. Sedan gammalt hyste man ett visst agg mot "prästerskapet", sedan de missbrukat sin ställningen under främst 1800-talet, medan ännu husbondestadgan fanns kvar. Det låg alltså i tiden att ansluta sig till kyrkan, men helst inte till det vi idag kallar Svenska kyrkan, man etablerade hellre en demokratisk församling, där ingen stod över den andra.

Varje lägenhet hade kök, 1 sovrum, 1 finrum, och en farstu. Troligtvis har verandan som finns på Vilhelmsdal byggts till senare. man delade antagligen ytterdörr. I den nedre hallen hängde byggherrens familj av sig sina kläder, medan hyresgästen med familj fick hänga av sig sina kläder en trappa upp, utanför köket. Familjerna hade många barn vid den här tiden. Upp till 8-10 var ingen ovanlighet. Det här gör att det grynede egnahemssamhället Lästringe med sina 12 hus kunde rymma en så pass stor befolkning som 72 personer. Idag rymmer Lästringe 52 bostäder, men bara ca 202 invånare.

Bildkällor; Google bilder samt Helena Nybergs arkiv